SANDRAVINKEL

GIFT MED EN MOGEN MAN

2010-03-22T20:32:00.010+01:00

Jag är numera gift med en mogen man som passerat trettiostrecket. För att fira detta åkte vi till grannlandet Danmark. Det blev fyra soliga, snöfria, blåsiga och sköna dagar i Köpenhamn. Max var hemma hos mormor och morfar. Vilken lyx att kunna fika i timmar, strosa längs gatorna, gå in i små butiker och hitta sina egna favoritplatser i en stor stad.
Men det är inte bara Martin som fyllt år. Max är numera en stolt fyraåring.

GÅR DET HA ÅLDERSKOMPLEX NÄR MAN TROR PÅ EN EVIGHET?

2010-01-26T11:35:00.004+01:00

Det där med ålder är ett spännande fenomen. I vår kultur räknar vi noga dagar, månader och år. Det första vi tar reda på om människor är ofta hur gamla de är, som om det berättar för oss om vilka dessa människor är. Men gör det verkligen det?

Själv blir jag ofta tagen för att vara yngre än vad jag är. Som på högstadiet där eleverna ständigt gissar att jag högst tjugo. När jag säger att jag snart blir tjugonio och har en son på snart fyra storknar de. Det kan bara inte vara sant!

Samtidigt har jag blivit tagen för att vara mamma till min lillebror som vid tillfället var typ arton. "Är det mor och son som sitter här?", sa en förbipasserande kvinna en sommarkväll i Dalarna när jag och Simon satt i var sin solstol utanför en husvagn.

På samma märkliga sätt tror folk ibland att jag är gift med min far. "NEJ, han är min PAPPA. Han är GAMMAL och jag är UNG!", vill jag skrika då. Jag behärskar mig för att inte situationen ska bli allt för pinsam, och säger att min far ser väldigt ung ut. För det gör han. Folk tror aldrig att han är femtio+ om det inte känner honom. Till mammas förtret.

Själv är jag glad för varje nytt år, för det innebär ny tid. Ny tid att fortsätta göra allt det där man bara påbörjat. Men nu får jag hejda mig för det är ju inte jag som fyller medelålders den tjugosjunde februari. Det är min man. Jämfört med honom är jag alltid ung. Ha, ha...

Men för att knyta an till rubriken. Vad spelar ålder för roll när man tror på en evighet?

SMÅ OCH STORA MIRAKLER

2010-01-21T19:44:00.003+01:00

En torsdag som alla andra. Eller en torsdag som ingen annan.

Snön ligger fortfarande vit och tung efter jul och nyårshelgerna som för länge sedan är över. Trodde inte att jag kunde längta efter grådassiga och grusiga vägar utan snö och is. Längtar efter att kunna promenera utan att vara rädd för att halka. Men snön gör det så ljust och fint att det redan känns som om våren är på väg. Och oj vilken fin jul det har varit. Narniavit och glittrande.

Tittar på Halvåtta hos mig och känner på bubblet i magen. Kan det vara Kiwi som sparkar? Ja Max kallar henne/honom så. Så fort jag berätttade att jag hade en bebis i magen så sa han att det är "Kiwi som är bebisen". Vet inte vart han fått det ifrån? Imorgon går jag in i vecka 18 och längtar efter ultraljudet. Lite nervös är jag också.

Min mobil har förresten varit borta hela julen. Till slut började jag tro att den var borta för evigt. Berättade för Gud om saken och natten därpå drömde jag en dröm. I drömmen håller min lillasyster i min gråa huvtröja och säger att "mobilen ligger ju här vet du väl?". På morgonen är jag lite nyfiken och börjar leta efter min gråa tröja. Den ligger under ett blöjpaket i mitt "dressing room". Hjärtat börjar dunka lite när jag känner mobilen i fickan.

DRÖMHUSET

2009-11-06T14:53:00.002+01:00

Ambition innan vi flyttade in i huset

* Ta bara dit saker du älskar.
* Ta ett rum i taget, gör det ordentligt.
* Fixa utsidan först, det är den folk ser. Ex. staket, måla grunden, verandan, ytterdörren..

Ambitioner tre månade efter inflyttning

* Diska upp på diskbänken.
* Kom ihåg att ställa ut soptunnan på torsdagar.
* Försök att hålla ordning på Max leksaker ute så att det inte ser fulare ut än innan vi flyttade in.
* Försök rensa upp i källaren så att det går att ta sig fram till tvättstugan utan att trilla på något.
* Släck ner och tänd många levande ljus.

ALLTID DÄR

2009-11-05T09:50:00.007+01:00

Som solen vakar över dagen
så vakar du över mig.
Som månen vakar över natten
så vakar du över mig.
Som bergen vakar över dalen
så vakar du över mig.
Som vinden vakar över fälten
så vakar du över mig.

Alltid där alltid där
med din skyddande
hand över mig.

/ Micke Fhinn

SÖNDAGSKVÄLL

2009-11-01T17:28:00.002+01:00

Max sitter och kladdar med fil framför TV:n. Ser på Mora träsk. Filen har han hämtat själv.
Martin är i källaren och eldar. Här eldar vi för både ved och vatten. Visst vore det lite smidigare att sätta på elen, men inte lika billigt eller trevligt. Vedvärmen är skön. Fryser man kan man luta sig mot väggen i köket där skorstenen går. Kattens favoritplats.
Nu kladdar Max fil i ansiktet.
Det hastar.

ALLAHELGONAHELG

2009-10-31T15:18:00.004+01:00

Allahelgonahelg och gravbesök väcker många känslor. Saknar lika mycket nu som då. Kommer alltid sakna. Sörja. Så är det.

Ibland vill jag dra tillbaka tiden.

ABSOLUT NYKTER

2009-10-30T09:40:00.003+01:00

Jag har utvecklats till att bli en total absolutist. Världen vore mycket bättre utan alkohol.

Måttligt drickande tror jag inte på helt enkelt. En mellanöl, blir lätt starköl som blir två starköl som blir fylla som blir... en väldig massa skit.

Jag tänker aldrig börja dricka för att känna mig kulturell, trevlig, kontinental, hipp, sällskaplig. Inte ens för att det är gott!

Nu trampar jag kanske många på tårna, men är ni trygga i ert beslut att dricka så är jag trygg i mitt. Och nej, jag tror inte att det är en synd att dricka alkohol. Det är fyllan som skapar problem. Hur är man säker på att undvika fylla? Drick inte en droppe. Så tänker jag.

Varför är jag då rädd för lite fylla? Det är väl kul? Inte om man läser våldtäkts-, misshandel- och, otrohets- självmordsstatistik m.m. Jag önskar att alla barn skulle få växa upp i en värld utan allt detta. Att skippa alkohol är ett stort steg på väg. Tro mig. Ibland behöver det inte vara så svårt att göra skillnad.

Om jag vågar vägra alkohol kanske någon annan vågar, och sen någon annan, och någon annan... och kanske att något extra barn slipper växa upp med en smålullig mamma och pappa.

Det hoppas jag på.

DEN BÄSTA TID ÄR NU

2009-10-29T09:24:00.006+01:00

För min del skulle vi gärna kunna förlänga september, oktober och november. Skippa januari, februari. Då skulle man kunna njuta av dimman, dofterna, höstgrönskan och den där allra första glöggen mycket längre. Höst rimmar kanske på tröst av en anledning.

LITE STATISTIK

2009-10-27T10:19:00.003+01:00

Sandravinkel har nu haft cirka 5000 besök och 7000 sidvisningar. Tänka sig.

BLOGGEN SOM ÖVERRASKAR

2009-10-27T10:04:00.005+01:00

Man vet aldrig när det kommer ett inlägg, eller om det gör det..

Lilla fröken Haldis ligger och fiser i mitt knä. Puttar jag ner henne hoppar hon snart upp igen och sätter klorna i mina lår för att ta sig upp igen.

Jag lyssnar på Oh Laura, har just kommit på att man kan låna musik på biblioteket. Måste bara komma ihåg att lämna tillbaka efter två veckor.Riktigt bra filmer har de också. Ibland önskar jag att jag blev bibliotekarie.

Vackra melodier, höstrusk, rooiboste, en varm katt i knäet, själv hemma: det är nästan så jag måste gråta en skvätt.

Kram

KALLA MIG GÄRNA MOSTER SANDRA

2009-07-18T21:24:00.004+02:00

Idag, den 18 juli 2009, blev jag moster för allra första gången! Det är stort.

Enda dagen som jag inte ringt till syster Teres på evigheter, den dagen åker hon till BB!
Men det är klart, hade jag vetat så hade jag gått med värkar och varit orolig. Nu fick hon föda i lugn och ro utan nervösa SMS från mig eller någon annan.

Vi besökte dem på BB förut och där låg lilla bebisen ute i friska luften. Oj vad jag funderat på vad det varit för en liten krabat. Jag trodde att det var en flicka, men det var en pojke som liknar sin pappa. Men, och det är viktigt, hakan kommer från mamma. Hakan som gått i arv från min mamma, som fått den av sin pappa, som fått den av sin. En norsk haka med streck och en liten grop! Välkommen till världen!

FÖR TIO SOMRAR SEDAN

2009-07-13T21:39:00.004+02:00

För tio år sen var jag galet kär. Sådär så jag tappade aptiten och hade svårt att sova. Det var en sommarromans. En sommarromans som tio år och en dag senare fortfarande sjunger på första refrängen. Puss på dig Martin.

ETT HEMMA

2009-07-11T23:04:00.002+02:00

När jag står och målar ett badrum med rinnande lackfärg kan jag plötsligt komma att tänka på människor som inte har ett badrum. Eller ett sovrum. Eller ett kök.

Man behöver inga badrum för att leva. Inga sovrum. Inga kök. Men jag tror man behöver en plats att kalla hemma. En plats där man kan känna sig trygg. För detta behövs människor som älskar. Människor som bryr sig om.

Varför finns det så många människor som saknar ett "hemma"?

Jag blir sorgsen av dessa tankar. Ändå vill jag tänka dem. Vill göra något för att dela med mig. Gör mig kreativ Gud.

DUBBELT AV ALLT

2009-07-10T12:30:00.003+02:00

Just nu har vi två boenden. Lyxigt? NEJ!!!
Galet mycket på min måste-fixa-lista. Jag vet att man inte ska försöka fixa allt i hela huset på en gång, men åh vad jag önskar att det gick. Ge mig ett trollspö! Men det är kul att jobba också. Jobba med kroppen för en gångs skull.

Vi målade sovrummet. Vi målade sovrummet LILA! Ljusgrått blev ljuslila. Bara att skaffa ny färg och måla om. Yes!

I helgen är det de limmade trägolven som ska få sig en omgång med en hyrd maskin. Tvivlar starkt på att det kommer att fungera. Det blir spännande att se. Återkommer med lite bilder.

Trevlig blöt julihelg!

SYSTERNS LYXIGA SOMMARSALLAD

2009-06-30T19:56:00.002+02:00

På midsommarafton bjöd min syster på denna fantastiska sommarsallad. Såhär års borde man passa på att frossa i grönsaker, frukt och bär. Frossa i sommarsmaker!

EN SLAPP OCH STOR TISDAG SOMMAREN 2009

2009-06-30T19:36:00.003+02:00

8.00 Klockan ringer.

9.00 Lämna Max på dagis

10.00 Banken i fin blå sommarklänning. Skriva under en väldig massa papper.Sedan husägare.

11.00 Nybakad kardemummabulle och grönt te tillsammans med mäklaren, säljarna och svärföräldrarna på Julius. Fira affären! Tack, tack och grattis, grattis till oss alla!

12.30 Städa och måla akvarell när Martin gått till jobbet. Prata i telefon med höggravid syster. Äta banan. Hämta Max.

14.00 Hänga med mina vänner från Kosovo. Slappa i åskvärmen. Dricka juice. Promenera långsamt till parken. Underhålla varma barn. Prata om relationer.

17.00 Hemma utmattad. Åt ju ingen lunch i värmen. Laga chiliconcarne. Småfixa. Måla lite akvarell när Max ser på film. Utmattad.

19.30 Martin hemma. Sitter framför datorn. Väntar på åskregnet som aldrig kommer. Funderar på promenad i värmen.

VILKA ÄR DET SOM STYR DEN HÄR SKUTAN?

2009-06-27T22:01:00.005+02:00

Vi har besök från Göteborg. Martins hårdrockande barndomsvän med son i samma ålder som Max har kommit på besök. Det har varit full fart med lek, bad, båttur och 38- årskalas i Karlsborg. Det har gått åt många flaskor isvatten och bananer i sommarvärmen. Ute på sjön var det spännande för två treåringar i flytväst. Vi rodde rätt genom vassen. Värsta djungeln.
Nu vid tio har de båda treåringarna somnat för natten och papporna ska ut och fiska i tidan. Det gäller att hitta lite vuxentid! Själv ska jag duscha och fortsätta läsa Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet.

Helgen har ackompanjerats av en ramsa som låter såhär: "Bajs i bilen, bajs i bilen, BAJS I BILEN! Ha, ha, ha!!!"

Imorgon hoppas jag på mer treårscharm och mindre trots. Lite mindre:"MIN boll!" "Nej jag vill inte!" "Jag vill bada HELA dagen!" "Nej, nej, nej!". Lite mer: "Vi är kompisar!" "Hej mamma älskling!" "Åh vad mysigt vi har!" "Genom det här fönstret kan man se ut även när man är korthårig!".

OVÄNTAT

2009-06-26T20:51:00.004+02:00

Det är inte varje dag det springer travhästar utanför Konsum!
Det är inte första året de anordnar travlopp mitt genom centrum här i Tidaholm, men coolt var det. Vilka muskelpaket!

Michael Jackson dog i natt. Det gör mig litet ledsen. Hur mycket har man inte dansat till hans musik? Hela barndomen!

JAG LEVER

2009-06-25T22:29:00.003+02:00

Jag har visst en blogg också. Har förträngt det. Nu dyker den upp i tankarna igen.
För er som undrar vad som händer i mitt fantastiska småstadsliv så kommer en spännande resumé här.

På tisdag är huset vårt på riktigt. Ska bli kul. Martin har dragit bort några av de färggranna heltäckningsmattorna och under finns lackade trägolv. Helt ok. Mattorna försvann lättare än jag trodde. Yes!

Min lillasyster Teres är höggravid. Spännande. Vi var och badade förut, tillsammans med barndomsvännen Linda och hennes dotter Ella 5 månader. Det poppar upp barn som svampar ur jorden just nu. Jättekul. Känner nio gravida, nej åtta för kusinen Karina i Norge fick en pojke för några dagar sedan.

Det senaste har jag jobbat lite extra på en förskola.

Mina bestemor och bestefar från Sula (Norge) är här och hjälper mina föräldrar med husbygget. De är snart åttio år, men det märks inte. Sån vill jag vara när jag är åttio. Bygga hus. Berätta skrönor. Leva campingliv. De har 13 barnbarnsbarn!

Om två veckor har Martin semester. Semestern i år innebär budgetrenovering av hus och kortare utflykter till Lilla Havssjön, Vättern, Vänern etc. Vi kan ju alltid tälta i trädgården. Lyssna på nattljuden och vakna vid fyra av solen. Det är sommar.

I augusti ska vi till Närpes i Finland på en kristen konferens. Hela storfamiljen förutom Teres och Daniel och bebisen. Mamma är huvudtalare. Lillebror talar på ungdomsmötena. Pappa talar på ett mediaseminarium. Svägerskan kommer säkert att ha något för barnen. Jag och Martin ansvarar för musiken. Hjälp vilken konferens! Galet mycket släkt. Ska bli kul. Hoppas på några dagar på finska kusten.

Nu somnar jag. Det kanske du redan gjort.
Kram

SÅ SOM EN EVANGELIST INTE SKULLE GÖRA

2009-06-09T10:10:00.003+02:00

I tåget på väg till Lund för några veckor sedan hamnade jag och Martin mitt emot två fnittriga kvinnor i sextioårsåldern. De hade varit i Göteborg över dagen och skulle nu tillbaka till Lund. De frågade om vi skulle till Lund för att festa? Nej, inte direkt sa jag lite kort. De frågade allt möjligt och jag var inte alls sugen på att svara. Jag ville umgås med Martin och glömma att de satt där.
När vi snart skulle gå av i Lund frågade den ena kvinnan, den frågvisa av dem, om det inte finns väldigt många frikyrkor i Tidaholm? Varför frågar hon det undrade jag tyst för mig själv. Jag skulle kunna ta chansen och berätta att vi var troende, att vi trodde på Jesus och var med i en kyrka. Istället fick jag ur mig "Helge Fossmo sitter i fängelset i Tidaholm!". Med de orden sa vi adjö till dessa kvinnor på tåget mellan Göteborg och Lund.

TENTAVECKA

2009-06-01T10:09:00.003+02:00

Tentavecka.
Fokusera. Försök tänka positivt.
"Ni ska arbeta med tentan fortlöpande under hela terminen.."
Ok, jag börjar nu när det är fem dagar kvar. Är det fortlöpande? Jasså inte. Ok.
Fokusera nu. Ta sats. Börja skriva. Tänk övergripande. Hitta en röd tråd, följ den. Fokusera. Hitta de viktiga kaptitlen i litteraturberget. Fokusera på det VIKTIGA.
Börja skriva. Nu. Fika först? Nej nu!!!

NOSTALGI I SKOLAVSLUTNINGSTIDER

2009-05-29T20:18:00.005+02:00

Jag växte upp i Hjo. När man går ut 9:an i Hjo firar man det med sekelskiftsbal. Min gröna klänning går fortfarande att hyra. Jag brukar se den på paraden de har innan kyrkan!
Det är något speciellt med skolavslutning. Här går jag med mina vänner Hanna och Linda. Pingstliljorna. Tänk att det är 12 år sedan!

LÄTTAD

2009-05-29T20:04:00.004+02:00

Lägenheten är så gott som såld och jag kan inte beskriva hur skönt det är. Är som en ny människa. Igår var jag arg och trött. Idag är jag somrig och lätt som en fjäril.
Ibland är det lätt att vara människa.

Njuter av vädret och läser predikningar av den gamle poeten och predikanten Sven Lidman. I love it. Lyssnar på Frank Sinatra. Love it.

Önskar dig en skimrande försommarhelg!

PAPPAS FAVORITSÅNG OCH DEBUTFISKE

2009-05-28T09:01:00.005+02:00

Det sa va gött å leva annars kan dä kvetta.
Fiiint å leva, annars kan dä kvetta.
Spring inte runt å vela, för då sabbar du dä hela.
De sa va gött, gött, gött, GÖTT!!!
......å leva!

På bilden fiskar Max för första gången. Han och Martin och farbror Simon och kusin Emil var ute för några helger sedan. Det ser la gött ut!

TIPS - FANTASIER FÖR ÖKAD SJÄLVDISTANS

2009-05-25T09:16:00.005+02:00

Tänk dig att du sitter i himlen och kikar ner på jorden med en kamera. Först ser du en liten blåskimrande boll i ett stort gigantiskt universum. Du zoomar in och ser konturerna av länder. Zoom, du ser fält, skogar och samlingar av hus? Zoom, vad är det som rör sig? Är det myror, nej det är människor som kör omkring så fort de får i silvriga bilar. Vart ska pyttemänniskorna? Har de bråttom någonstans? Varför köper de så mycket prylar? Varför är de så noga med sina små hus? Varför ser de så allvarliga ut? Varför oroar de sig för pengarna, kalorierna, vitvarorna, tvättköerna? Varför tävlar de om vem av myrmänniskorna som är störst bäst och vackrast när de ovanifrån ser väldigt likadana ut? Varför funderar de inte mer på evigheten och det viktiga; tron, hoppet och kärleken?

HAPPY KITCHEN - INSPIRATION

2009-05-20T13:01:00.000+02:00

THANK YOU

2009-05-18T15:25:00.000+02:00

Tacksam. En genombra egenskap. Tänk att vara tacksam.
Tack för familjen. För kramarna. För sällskapet. För värmen. För skratten. För tjaten. För fikastunderna. För regnet. För katten. För pastan. För syrenerna. För vännerna. För löftena. För bilen. För skafferiet. För solen. För vattnet som kommer ur kranen. För nåden. För försommaren. För cyklarna. För tårarna. För den varma sängen. För livet.

PSALMTIPS EN REGNIG MÅNDAG

2009-05-18T10:39:00.000+02:00

Bred dina vida vingar,Jesus över mig,
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

(Lina Sandell 1865. Nr 451 i Psalmboken)

I`M IN LOVE WITH A FAIRYTALE

2009-05-17T11:07:00.000+02:00

Idag längtar jag så mycket till Norge. Tänk att vara i Oslo idag! Sjuttonde maj och eurovisionvinnare, med en underbar låt som gör mig rätt igenom glad.

Nästa år hoppas jag och syster Teres kunna vara där vid denna tid och bejaka allt det norska i oss, det är ju ändå hälften av våra varelser.

"Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømme på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømme på vår jord."

(foto hämtat från: ikapika.files.wordpress.com/.../norge_puff.jpg )

2009-05-15T08:50:00.000+02:00

Fröken Haldis är vårt senaste familjetillskott. Hon är en social liten "brittiskt korthårs -tjej", som gillar att jaga flugor och bli kliad på magen.

Vår förra katt Saga försvann när vi bodde i Jönköping. Hon var en blandning mellan perser och bondkatt och trivdes inte med att vara inne. Britter är däremot kända för att vara harmoniska som innekatter. De växer dessutom tills de är fyra år. Blir kompakta, med tät kort päls och runda ansikten. Deras smeknamn är nallekatter.

TREPUNKTSLISTA

2009-05-13T09:26:00.000+02:00

1. Lund var trevligt, lummigt grönt och skönt. Vännerna var glada och maten var gouuuud (skånska)!

2. Ibland är man på dåligt humör. Ibland är man på bra humör. Nu svävar jag mellan dessa båda motpoler och hoppas på det goda.

3. Snart är vi med största sannolikhet husägare. Sommaren kommer bestå av att bekämpa heltäckningsmattor, sätta upp staket och fixa med värmesystem. Det ska bli schetakul (västgötska).

HIMLAFIKA

2009-05-07T15:12:00.000+02:00

I himlen tänker jag mig att man sitter länge och fikar tillsammans med nära och kära. Picknickkorgar överallt.
Här nere fär vi hoppas på mamma. Vad har hon på lager?

LUNDAWEEKEND

2009-05-05T19:35:00.000+02:00

I helgen ska vi till sköna Lund. Kanske att vi tar med oss cyklarna som förra året. Hoppas det hinner bli lite finare väder igen. Vill äta lundafalaffel i solsken. Ser fram emot att träffa herr och fru Egbäck. Kram på er.

FORD MUSTANG FASTBACK

2009-05-02T21:47:00.000+02:00

Sommartider hej, hej. Cruising i stan. Fullt med amerikanare och min favorit är som vanligt Ford Mustang. Martin kallar dessa bilar för "Musse". Han säger att det är allmänt vedertaget. Nej det är det inte. Det gör mig galen.

(bilden är tagen från http://www.flickr.com/photos/43058032@N00/479969280/)

GLAD VALBORG!

2009-05-01T10:44:00.000+02:00

Igår var vi och spelade i Valstads Missionshus. Bandet bestod av Martin på girarr/bas/sång, Simon (Martins lillebror) på gitarr/bas och Ulrika (Martins syster) som sjöng. Själv sjöng jag och spelade piano, ett härligt gammalt piano med slitna tangenter. Fem låtar blev det, tre egna och två lånade. Det var riktigt kul att vara ett band. Det kommer vi göra om snart igen hoppas jag.
När vi presenterade oss berättade jag att jag var dotter till Rigmor och Tomas Holst, helt enkelt därför att folk alltid brukar fråga vilken Holst jag är. Ända kom det fram en man efteråt och frågade om jag visste vem Rigmor Holst är. "Ja det är min mamma!". "Nämen åh!". Mannen sken upp som en sol. "Henne brukar jag höra predika på TV 10!".

På tal om musik så har jag fått frågan hur jag vågar bryta ett löfte på internet. Det känns riktigt dåligt, men låt kommer. Kanske vi hinner sätta sången i eftermiddag.Har också planer på att komma igång lite mer med bloggandet igen. Idag skall kameran fram!

Vi är nära att köpa hus nu. Närmare än någonsin, men många bitar måste falla på plats. Martin måste på order från banken tala med sin chef om framtiden, så att han inte får sparken och vi står där med ett hus. Lite konstigt. Men det är väl så det är att leva i en lågkonjunktur.

Till sist vill jag bara nämna att Simon (min lillebror) och Carro är hemma från Afrika. Det är skönt och kul! Tyvärr så brukar vår vardag inte sammanfalla, kanske att det kan bli ändring på det. Eller vad tror ni syskon?

PUSS

FACEBOOK - KUL ELLER SJUKT?

2009-04-28T08:44:00.000+02:00

Är det kul med Facebook?

"Nu har jag ätit en macka"
"Har precis sprungit tio kilometer"
"Längtar till Paris"
"Åh nu skiner solen och jag ska till jobbet"

Jag tycker att det är lite småkul. De flesta av sina vänner träffar man trots allt väldigt sällan. Genom ex. Facebook kan man få lite inblick i varandras vardag. Skicka små hälsningar. Se på bilder. Varför skulle det vara dåligt?
En klasskompis sa nyss att hon tyckte Facebook och liknande är sjukt. Att det är hemskt att lägga ut bilder på sina barn och bekanta. Att alla vill vara kändisar. Vad tycker du?

INSPIRATIONSCOLLAGE

2009-04-27T10:55:00.000+02:00

Vissa perioder är jag collagesugen och då passar det bra att göra sådana här inredningscollage/inspirationscollage. Sen brukar jag aldrig riktigt förverkliga idéerna, men det spelar mindre roll. Collagen är ju fina att spara och titta på också.

SNABBA ANTECKNINGAR

2009-04-19T16:20:00.000+02:00

Sov en timma precis, vaknade vid fyra och trodde att det var morgon. Har ännu ej vaknat riktigt och snart ska vi till kyrkan på cafémöte.

Igår var vi på 30-årskalas hos några nya vänner som har köpt en gård mitt ute i "vildmarken". Till gården hör mark, ladugård och en stor damm. Så coolt. Deras spanska hund Chicca verkade trivas perfekt på den oändliga tomten.

Max äter färsk ananas och klagar över att det svider i munnen. Det gör det på mig också. Varför är det så?

Fin fortsatt söndag!

SWEET, SWEET

2009-04-16T20:55:00.000+02:00

DEN BÄSTA OCH VÄRSTA TIDEN

2009-04-16T19:42:00.000+02:00

Våren är den bästa och värsta tiden. När naturen börjar bli perfekt vill man så gärna ha ett matchande liv. Det går inte att bara mysa runt i stora tröjor och tända värmeljus på kvällarna. Det krävs lite mer.

Det gick förresten galant med femåringarna idag. De svarade på sitt helt smarta och ostrukturerade sätt och lärde mig att för att kunna läsa så behöver man en bok och glasögon. "I alla fall mamma!".

EN SOLIG BRYGGA ,TACK!

2009-04-15T18:47:00.000+02:00

Känner för att ligga på en solig brygga och lyssna på någon skön musik, typ Lars Winnerbäck. Ja, jag gillar Lasse precis som så många andra. Svensk melankoli...

Vill inte alls till en förskola imorgon för att intervjua tre femåringar om läsning. Läskigt värre. De kommer säkert undra vad jag är för en konstig tant som ställer tråkiga frågor. Och deras fröken kommer säkert tycka att jag håller mig på en alldeles för avancerad nivå. Och allt kommer att bli pinsamt tyst. Som i en grav.

Är det bara jag som oroar mig för saker helt i onödan? Säkert går det finfint. Finemang. Annars kanske jag bryta isen med ett bajsskämt. Det brukar väl gå hem hos femåringar? Fast det går ju inte om fröken är med. Nä då måste man vara korrekt och superpedagogisk som värsta engelska supernannyn.

Längtar som sagt till den där bryggan i den varma kvällssolen, med saltvatten i håret.

GLAD PÅSK

2009-04-11T12:26:00.000+02:00

Det är äkta påskväder! Tog en promenad över åker och skogen här intill. Tussilagos, påfågelfjärilar, citronfjärilar och en väldig massa ölburkar i dikena.

Vi ska precis göra ägghalvor med créme fraiche, stenbitsrom, majonnäs, räkor och en dillkvist. Påskpysselmat. Sen ska vi till svägerskan Helene och ha kombinerat födelsedagskalas/påskfest. Det kommer bli en fantastisk påskbuffé.

Igår, långfredagen, var vi i Hjo och sjöng några av påskens alla sånger. Firade Guds stora plan för att rädda oss människor till ett liv som aldrig behöver ta slut.

GLAD PÅSK!

ps. bilden är från förra lördagen då det var lika fint väder som idag, vi passade på att ha en picknick i solen ds.

DU BARA HALKA IN SOM PÅ ETT...

2009-04-08T20:48:00.001+02:00

BARA LILLA HARALD KVAR

2009-04-07T22:02:00.000+02:00

Längtar lite efter katt och såg just den här annonsen på blocket.se. Av de fyra perser/bondkattungarna finns bara lilla Harald kvar till salu. Gissa vem som är Harald? Söta lilla gubben då...

VECKORAPPORT

2009-04-03T08:36:00.000+02:00

Stora korgar fulla med spå prislappar blir stora hål i plånboken. Det stavas Ullared.
Fyndade fina sportiga vårjackor till hela familjen, nu är det bara husvagnen som fattas.

Angående hus så har vit tittat på ett som tyvärr var täckt med gula cigarettröksrester. Men nu ligger det några andra ute på Hemnet. Så kanske, kanske vi bor i hus till sommaren.

Mina studier är trevliga, lagom utmanande än så länge. Och snart har jag fått tag på all litteratur. Det kan ta dagar, veckor, månader...

Förkylningen lämnar mig aldrig riktigt och det ligger som ett lock i mitt högra öra. Det är ju praktiskt om man tycker om att höra sig själv tugga.

Trevlig fredag önskar jag er! Tyck om varandra!

BLAND RAGGARE OCH POTÄTER I TIAHÖLM

2009-03-30T13:01:00.000+02:00

Har vant mig vid dialekten här i stan, med de första månaderna var jag förvånad. Efter några år i Dalarna hade jag börjat tappa västgötskan och jag minns särskilt några av de första meningarna jag reagerade på:

På dagis ropar en kvinna i personalen till ett av barnen:
- Dra inte så hört i hört! (Dra inte så hårt i håret)

I blomsteffären tar den unga expediten emot mina pengar med orden:
-Tåck du! (Tack!)

En granne hörde att vi målat parketten i vardagsrummet och sa:
-Sa i måla gört, räcker dä inte mä väggera? (Ska ni måla golvet, räcker det inte med väggarna?)

Nu tänker jag inte så mycket på hur grovt och mumligt man pratar här, säkert gör jag det själv. Max sa nyss att han hade ont i "hövvet" (huvudet). Visst är det charmigt?

NU FÅR DET VARA SLUT PÅ DUMHETERNA

2009-03-30T12:47:00.001+02:00

Trodde att jag skulle vara bättre nu och springa som en kalv på grönbete. Tji fick jag! Och pilutta mig vad fel jag hade. Febern kom tillbaka inatt och om jag inte är friskare imorgon så ringer jag vårdcentralen och de kanske kommer konstatera öroninflammation eller något annat otäckt, och det kommer jag inte gå med på för igår bad Göran för mig på telefon. Göran är en lite speciell man i vår kyrka som ofta ringer runt till folk, och som har lite svagare nerver än somliga av oss. Men han är en bra bedjare och hans tankar är oftast mer fokuserade på väsentligheter än vad man kan tro. Och nu vill jag vara frisk som en nötkärna.
Fjärde rejäla förkylningen (förra gången var det influensa) sen i december. Nu får det vara nog. Ja det får det! Snälla nån.

För övrigt kan jag meddela att mina lärarstudier återupptas idag och avslutas nästa vår. Det känns bra. Pedagogen i mig måste få komma ut.

Atchjooo, atchjooo, prosit.

MEDDELANDE

2009-03-27T12:38:00.000+01:00

EN AV MINA DJUPA FUNDERINGAR

2009-03-26T13:55:00.000+01:00

Ibland kan jag tänka att det är ett mirakel att 70-talisterna finns till. Här står min far (till vänster) tillsammans med sina vänner och diskuterar bilar, iklädda ogenerösa jeans med vidden nertill istället för upptill.
1981 föddes jag, kanske jag kan tacka det lite bekvämare pastellmodet för det!

LÅNELÖFTE

2009-03-23T12:35:00.000+01:00

Vi besökte en bank här i stan förra veckan för att få ett lånelöfte till ett eventuellt hus. Jag hade först inte planerat att följa med, men gjorde det i alla fall. Iklädd en fläckig luvtröja och säckiga jeans.
Bankkvinnan visade oss in i ett avskilt rum med heltäckningsmattor och en surrande fläkt, fick känslan av att vi var på en finlandsfärja. Vi tog i hand och så frågade hon vad vi arbetade med.
"Jag söker jobb, sa jag och log". Hon såg lite nervös ut och frågade lite försiktigt vad jag hade i inkomst.
"Ingenting, noll kronor i månaden."
"Jag befarade det", sa hon och log nervöst och antecknade på sitt anteckningsblock. Jag iakttog hennes tweedkavaj och permanentade lugg när hon frågade Martin om hans situation.
"Jag har klarat mig igenom två varsel, så jag har kvar mitt arbete."
"Det är ju bra".
"Ja, fast man vet ju aldrig om de lägger ner snart", häver Martin ur sig lite smidigt och jag tittar på honom som om han vore dum.
"Det känns orimligt", sa jag sen för att släta över hans onödiga kommentar.

Sedan fortsatte samtalet om vilka hus vi tittat på, och om mina planer på att bli lärare, arbetsmarknaden för dessa och bla, bla, bla. Allt för att få tiden att gå och mötestiden att ta slut. Med pedagogisk bebisröst börjar sedan bankkvinnan i den bruna tweedkavajen och den permanentade luggen att berätta för oss om topplån, pantbrev och kontantinsatser som om vi vore förflyttade tjugofem år tillbaka i tiden. Hon påminde mig plötsligt om min mycket vänliga förskolefröken, hon hade också permantat hår. Vem hade inte det på 80-talet? Hela tiden tittade bankkvinnan dessutom på mig, som om Martin inte fanns. Jag försökte titta på Martin, för att påminnna henne om att han faktiskt satt i rummet.

Vill skall komma tillbaka på onsdag, för ett lånelöfte. Jag tror inte att hon vågar lova så mycket. När mötet var över var vi alldeles fnittriga och jag tyckte faktiskt lite synd om banken, vart skall de få sina pengar från? Det sista bankkvinnan sa till oss innan vi gick var:
"Vi ses på onsdag, då är det löning. En trevlig dag!"
"Ja, om man har någon lön", sa jag och skrattade.
"Oj, förlåt."
"Nej jag skojade bara, vi ses på onsdag!"

I PROMISE

2009-03-19T12:58:00.000+01:00

Hur får man tummen ur? Frågade en vis svåger och han tyckte att ett tips vore att ge ett löfte här på bloggen.
Det här handlar om min och Martins musik. Så här kommer ett löfte:
Nästa fredag skall jag och Martin lägga ut en ny låt, antingen här eller på något annat forum. Länk utlovas.
Vågar inte lova ett helt album, då skulle mr M bli lite väl stressad. Så nu måste vi in i garderoben, ja "studion" finns där.
ADIOS

SPRING - DON`T SPRING IVÄG

2009-03-19T12:42:00.000+01:00

DÖDA HUNDAR OCH GALENSKAPER

2009-03-17T15:36:00.000+01:00

Igår började jag läsa en bok jag fick 1996 när jag praktiserade på tidningen Trons Värld. Boken heter Blod och eld och handlar om grundarna av frälsningsarmen Willam och Cathrine Booth. Om du tänker på Frälsningsarmén som ett gäng gammelmodiga välgörenhetsarbetare tänker du fel. Den första Frälsningsarmén var ett galet gäng nyfrälsta, i 1800-talet England, som under ledning av William och Cathrine gjorde allt för att få ut budskapet om Jesus. Extremt många människor kom till tro, men många valde att kasta döda hundar, katter eller urin på "soldaterna" i för den tiden, fräscha och bekväma dräkter.

Författaren Thomas Arnroth beskriver hur en predikant lade sig på en hög med snö, som om han vore död. När tillräckligt många människor samlats omkring honom hoppade han upp och började predika. All publicitet var bra publicitet, verkar ha varit ett ledord i deras kamp för världens frälsning. Med stor kreativitet och galna idéer levde Frälsningsarmén ut sina kristna övertygelser till det yttersta, allt under ledning av William som blev hårt kritiserad för sin auktoritära ledarstil.

Vad tror du på? Vågar du följa dina övertygelser eller bryr du dig mer om vad alla andra skall tycka och tänka? Vågar du vara galen? Frågor jag ställer mig efter en stund med Blod och eld. (Hjälp vilken titel!)

SÖNDAGSANTECKNINGAR

2009-03-15T18:00:00.000+01:00

Winnerbäck och en macka med brunost. Den ljusblå pärlhyacinten sträcker sig mot fönstret. Strax innan solen gick ner lyste det rött längs horisonten.

Vi har slängt ut TV:n och just nu rycker det ordentligt i TV-nerven. Kanske ska lägga mig tidigt med en bok istället. Har några olästa romaner i bokhyllan. Sist vi inte hade TV läste jag cirka tre romaner i månaden (+kurslitteratur). Nu har jag ingen kurslitteratur, men jag är inte särskilt sugen på att läsa ändå. TV:n är som godis, man vill bara ha mer fast det mesta gör en illamående. Men Antikrundan kommer jag nog att se på SVT Play, för det är ett trevligt program.

I kyrkan idag var det full fart med barnvälsignelse, dans och band. Är så glad över att få vara med i en kyrka full med en massa fina människor.

Söndagskvällar i mars när det fortfarande är ljust vid 18.10, det är helt ok kvällar. Och snart, snart är det vårdagsjämning.

TRE ÅR OCH EN STOR KILLE

2009-03-13T11:04:00.000+01:00

-Max hur mycket fyller du idag?
- Tre (håller upp fyra fingrar)!

-Vad vill du ha i present?
-Riktiga bilar, godis, choklad, chokladtårta.

- Hur stor är man när man är tre?
-Man är en stor kille (håller upp tre fingrar).

-Hipp, hipp hurra för Max som fyller tre år idag!
-Jag vill leka (butter min). Mamma godis!

MED KÄNSLA FÖR VINYL

2009-03-11T20:37:00.000+01:00

Vill du lyssna på skön musik för billig peng? Köp, eller plocka fram, en LP-spelare. Ibland var det som sagt bättre förr.

Vissa drömmar är billigare än andra. Detta är en sådan. Glöm musiklyssnande på bullriga bussar och tåg. Sätt dig i soffan. Lyssna på det tysta sprakandet innan musiken börjar. Det är en konst att verkligen lyssna.

ETT GAMMALT PROJEKT

2009-03-09T10:01:00.000+01:00

Skrev ner lite barndomsminnen för några år sedan och gjorde små illustrationer i det nostalgiska ritprogrammet Paint. Här är vi i familjen på väg till Norge och berättaren ska alltså vara jag som barn.

Nästan varje jul brukar min familj och jag åka till Norge. Mormor och morfar bor där i ett stort vitt hus uppe på en kulle. Det är nästan hundra mil dit.
Vi brukar sova i bilen när pappa kör. Först lägger vi packningen där som man brukar ha fötterna och sen lägger vi våra jackor och kuddar ovanpå. Det brukar vara jätteskönt i flera minuter.
Ibland blir pappa så arg på oss i baksätet att han bromsar jättehårt. Då känns det som om huvudet skall åka av. Det är kul.

HUSBYGGAREN BERÄTTAR

2009-03-06T14:05:00.000+01:00

Min pappa Tomas bygger hus. Ett projekt han började förverkliga våren 2008.

-Pappa, när kom du på tanken att bygga ett eget hus?
-För två tre år sedan. När vi skulle flytta från Orsa kom jag fram till att det var dags att förverkliga tanken. Det vore en utmaning, minns jag att jag tänkte.

-Vilken erfarenhet hade du av husbyggande?
-Allmän livskunskap. Har testat på lite av de flesta momentet innan, jag är inte helt blåst. Visst är en del nytt, men man frågar så fort man inte kan. Internet har mycket information. En redig karl kan väl bygga ett hus. Ha, ha.

-Vad var den första utmaningen?
-Att våga ta steget och tro på att det är möjligt. Jag fick ett erbjudande av svågern att stycka av en tomt av hans och min systers mark. Sen handlade det mycket om att skaffa tillstånd att bygga.

-Vem har gjort ritningarna?
-Jag. Jag tittade på andras ritningar och skapade till slut ett eget. På slutet fick jag hjälp av en arkitekt och konstruktör, det var han som inspirerade till tornet.

-När hoppas du bli färdig?
-När det fortfarande kallas sommar.

PLÖTSLIGT BARA HÄNDER DET

2009-03-04T10:10:00.000+01:00

Har ni märkt hur ljust det har blivit? Det är redan mars och snart är det april och då är det snart sommar. Leva i nuet? Nej inte nu när allt är grått och kallt. Ibland måste man få leva på hoppet.

En bukett knallgula tulpaner lyser som en sol på mitt köksbord. Skriker att snart är det vår! Om man tittar på träden ser man att knopparna börjar växa. Rönnbärsträden här utanför börjar förbereda sig. Om du är som jag, ljus- och värmeberoende, då är det dags att göra stora VÅRSKRIKET snart.

GLAD, GLADARE, GLADAST?

2009-03-02T13:23:00.000+01:00

Vad gör dig glad? Ärligt. Vad gör dig riktigt äkta superglad. Inte sådär lite på-ytan -glad, utan riktigt ända in i hjärtat lycklig.
Jag hörde någon som sa att man inte kan vara riktigt lycklig mer än i korta stunder. Det kanske är sant, men jag tror faktiskt att det går att vara riktigt äkta lycklig, riktigt äkta länge. Men då menar jag inte lycklig rakt igenom, utan innerst inne. Lycklig i själva kärnan, det vi kanske kallar själen eller hjärtat.

Det finns en man i min närhet som ser riktigt glad ut så fort jag möter honom. Undrar vad som är hans hemlighet? Han ser sådär finurligt glad ut att det smittar av sig.

Är kristna lyckligare än andra? Kanske, men absolut inte alltid. Jag tror att många av oss som är andra, tredje, fjärde generationens kristna aldrig riktigt har upptäckt vad "gläd er i Gud betyder". Vi funderar så mycket på hur vi skall kunna förena kyrka, familj och karriär att tron blir någonting vi bär omkring på som ännu en uppgift att klara av.

Jag tror inte att vi behöver klappa i händerna eller tjoa och tjimma, men har vi glömt att skratta med hjärtat över att vi är Guds barn så är det sorgligt och något vi borde fundera över. För varför vara ledsen när man kan vara glad? Innerst-inne-glad. Glad för att det finns något som kallas nåd, glad över att det är gratis att få frid, glad över att livet är en gåva som aldrig behöver ta slut...

Själv är jag inne i en "tycka-synd-om-mig-period", jag vet inte vad jag vill eller vart jag är på väg. Om du skulle fråga mig vad som gör mig glad så kanske jag skulle svara familjen, naturen, skapande, blommiga balkonger, karamellpudding, sol...
Och om jag bara förstod mig på nåden lite bättre, så skulle jag kanske säga Gud med ett leende på läpparna.

TIPS & VARNINGAR FÖR FÖDELSEDAGAR

2009-03-01T10:02:00.000+01:00

Bjöd min man på lite trevligheter i fredags då han fyllde år. Efter denna dag har jag vissa tips och varningar att ge:

1. När du bär in födelsedagsbrickan och sjunger "Vi gratulerar...", vällt inte vasen med tulpaner över tårtbiten och skrik "Skit!". Det blir lätt lite dålig stämning. Behåll istället lugnet och spring för att hämta en ny tårtbit i kylen, allt med ett leende på läpparna.

2. När du bokar bord på restaurang för två, be om att få ett lite avskilt bord. Nu fick vi dela bord med ett par som inte sa mer än några korta meningar till varandra, och mest lyssnade på mitt och Martins privata samtal. Det blev en övning i ignorans, där vi helt enkelt försökte förtränga att det satt ett tystlåtet lite surmulet par bredvid oss över huvud taget.

3. När du bokar bio för en mysig kväll, tänk noga över filmvalet. Chansa inte på att en film av ex. Clint Eastwood är lite lagom spännande. Ta reda på att Changeling handlar om massmord av småpojkar och ett korrupt polissystem. Det kanske inte är den filmen man vill se när man ordnat med barnvakt och vill ha det lite trevligt på tu man hand. Istället för lite småmysigt blev det iskallt i magen och jag önskade att SF Bio kunde ordna med lite terapi när eftertexten rullades upp i den mörka biosalongen.

EN TORSDAG I FEBRUARI

2009-02-26T18:29:00.000+01:00

Idag kikade jag och Max förbi på kyrkans "dagledigträff" för äldre. En gammal fröken berättade med stor inlevelse om Astrid Lindgren och hennes böcker. Mamma sa att det skulle bli semlor men istället blev det smörgås och hallongrottor. Lite besviken.

Astrid Lindgren är dock en stor idol, så det fick gå. Kajsa Kavat hör till en av mina favoriter, och så Emil. Älskar berättelsen om när han bjuder de utsvultna fattighjonen på julkalas. När föräldrarna kommer hem upptäcker de att all mat till morgondagens julfest är borta. Skulle Max göra ett liknande hyss skulle jag bli en mycket stolt mor, det kan jag lova.

Imorgon fyller min man 29 år. Nästa år blir det lite större festligheter, men lite kul skall vi nog hitta på imorgon också. Sen blir det familjekalas tillsammans med Max som fyller tre den 13 mars. Nästan alla i släkten fyller år så här års. Kan det vara de ljumna sommarnätternas och solbrännornas fel?

SMÅ GRODOR OCH EN STOR HERRGÅRD

2009-02-25T14:05:00.000+01:00

Här sprang jag omkring som en lycklig unge, med små grodor i handflatorna.
Det doftade allltid mad ifrån övervåningen. Jag minns de stora grytorna i storköket: kryddburkarna fulla av vitpeppar, basilika och curry.
Trappan till övervåningen var bred och mjuk och böjd i en båge. Vi fick inte springa i trappan, men gjorde det ändå.
Under bönen höll jag händerna för ansiktet som de vuxna, men jag kikade alltid mellan fingrarna och tyckte att det var lite långtråkigt. Bibelskoleeleverna var roligare på rasten. Då kunde man bli kittlad tills man inte kunde andas och så var det aldrig långt till nästa fika.
Jag gillade herrgården. Gräsmattorna var oändliga och med Tidan på båda sidor fanns det alltid vatten att leka vid. På somrarna hoppade det oändligt med grodor i det våta gräset. Vi gömde ofta grodor i några av alla de skor som stod på nedervåningen strax innanför de tunga dörrarna.
Nu har Kristen Utmanings bibelskola flyttat till Götabro utanför Kumla, men jag kommer aldrig att glömma stämningen på Moholms herrgård, så liten som jag var.

OCH SNART BLIR DET GRÖNT IGEN

2009-02-19T18:34:00.000+01:00

NU HAR VI DRABBATS AV

2009-02-17T17:48:00.000+01:00

influensa samtidigt! På två dagar har vi inte orkat säga mer till varandra än typ "hämta vatten", "aj min rygg", "åhhh"..
Men det är faktiskt bara influensa och det håller på längst i tio dagar sa läkaren. Tio dagar! Ok, det är bara att gilla läget. Nu har min feber minskat och jag slipper frossan och värken i varenda led. Men den största prövningen är att ha barn och vara sjuk samtidigt. Hur gör människor? De med tre, fem, åtta, sjutton barn? Vilken barnvakt skall man ringa och säga "Hej vi mår skitdåligt, vill ni vara barnvakt åt vår understimulerade son? Han smittar säkert inte (det lär han göra)!".
Men allt går, det är bara att gilla läget som sagt.

HJÄRTA OCH SMÄRTA

2009-02-14T14:32:00.000+01:00

En liten ros till er läsare på alla hjärtans dag.
"Framför allt som måste bevaras måste du bevara ditt hjärta, ty där ifrån utgår livet." / Ordspråksboken 4:23

Underbar vinter och en son i feber, men igår hann vi med att åka pulka i Korsberga kullar. En pulkabacke jag varmt kan rekommendera.

I förmiddags hade vi församlingsbibelskola och diskuterade lidandets problem, teodiceproblemet. Hur kan Gud vara god när det finns så mycket ondska? En kopp kaffe och havrekaka fick lite liv i tankarna, men för min del är det en av de svåraste frågorna jag vet. Jag tror att Gud är alltigenom god, men tycker inte att det är lika lätt att förstå mig på hans allmakt. Men desto mer lidande och sorg jag möter eller ser, desto mer förstår jag att vi behöver Gud. Men som sagt, jag tycker att det är frustrerande att det inte finns enkla svar och jag tänker inte diskutera problemet vidare här just nu. Vill bara säga att jag tror att det inte är farligt att ifrågasätta Gud. Det är mycket farligare att inte ifrågasätta, för det betyder ofta att man inte bryr sig. Att man inte tar sig tid. Så fortsätt fråga Gud och han ger nog mer svar i Bibeln än vi kanske tror.

Trevlig lördag!

(foto: Apples bildarkiv)

I KNUTBYS SKUGGA

2009-02-13T10:25:00.000+01:00

Såg du på TV 4 igår? Dramaserien om tragiken i Knutby?
Frustrerande att lyfta händer och slutna ögon sammankopplas med lögner, mord och manipulation. Sorgligt att vi älskar att gotta oss i andras olycka. Men visst är det spännande. Knutbyhändelserna innehåller religion, makt, manipulation, sex, lögner, unga människor och ond bråd död.

Visst kan man tycka att det är smaklöst av TV 4 och andra att göra underhållning av andra människors olycka. Och som frikyrkoaktiv är det lätt att tycka synd om sig själv och sitt sammanhang. Att behöva sammankopplas med denna slutna och främmande församling i Uppland kan kännas stötande. Samtidigt går det inte att förneka, församlingen i Knutby var en pingstförsamling. Vad kan vi lära oss av det? Skulle något liknande kunna hända igen?

Jag tror att det i alla religiösa sammanhang är extra viktigt att vara medveten om maktrelationer. Helge Fossmo beskrivs ha kommit längre i sin andliga utveckling än alla de andra i församlingen, vilket gör att hans ord verkar ha vägt tyngre än alla de andras. Han ansågs stå närmast Gud. Ett sådant synsätt underlättar maktmissbruk och är ett vanligt fenomen inom det som ofta kallas sekter. Men nästan alla sekter har uppkommit i så kallade etablerade samfund och rörelser, och det är viktigt att inte förneka.

Det är väldigt ledsamt att de extrema händelserna i Knutby kastar en svart skugga över hela frikyrkosverige. Men jag tror inte att vi tjänar något på att förneka att vi skulle ha något med den skuggan att göra. Kanske att vi utav allt det fruktansvärda som hänt kan lära oss något som förhindrar att något liknande skulle kunna hända igen.
Och snälla ni sluta inte blunda när ni sjunger till Gud, eller lyfta era händer. Det är en symbolisk handling mellan dig och Gud. Så har kristna gjort i alla tider och det har ingenting med sekterism att göra.

2009-02-12T16:14:00.000+01:00

Så här kan det se ut när man samarbetar med en (13 mars) treåring.

BÄÄÄÄÄÄ

2009-02-11T18:03:00.000+01:00

Jag tycker om bilden av Gud herden och jag människan fåret.

Har aldrig mött en herde men såg på Solens mat, matprogrammet från Italien, att det fortfarande finns herdar. Just denna herde var en gammal solbränd kvinna med tandlöst leende och välkomnande blick. Hon ägde inte mycket mer än ett kokkärl och några andra nödvändiga föremål, och hennes största uppgift var att sköta om en flock med får (eller om det var getter).

Tanken på att ha en personlig herde känns lockande, någon som håller ögonen på mig och säger till om jag går fel. Någon som leder mig till "gröna ängar", gärna lika vackra och soldränkta som de verkar vara i Italien på våren.

TITTA SNÖ!

2009-02-10T17:25:00.000+01:00

Efter nästan två timmar i snön äter Max nu en stor portion med färsk spenatpasta, stekt lax och majskolv. Pulkaåkning och snölekar verkar ha stor effekt på hans annars så sparsamma aptit.
Känner mig som en riktig hurtmorsa med rosiga kinder, raggsockar och stekosigt hår. Hade förresten glömt hur ont det kan göra i de bakre regionerna när man åker stjärtlapp. Eller hur extremt snurrig man blir av att rulla nerför en backe. Max bara skrattade och kastade snö i mitt ansikte.

Tisdag idag och således en stor del kvar av veckan.
Vad månne det bliva.
Ingen aning.
See u.

STORSTADEN

2009-02-06T09:24:00.000+01:00

Helgen skall vi spendera i en av Stockholms förorter. Barndomskamraten har debuterat som mamma och det skall bli så spännande att möta underverket.

Jag blir alltid väldigt trött av att vara i storstaden. Ofta innebär det stressiga utflykter på stan där allt skall hinnas med och det slutar alltid med att vi äter i Kungshallarna. En plats där matro är det sista man tänker på.
Jag tror alltid att det är något stort event på gång, för varför är det annars så sjukt mycket folk överallt. Och varför springer alla till tunnelbanetågen när det går ett nytt om fem minuter?

Martin och jag brukar ofta passa på att pussas lite när vi åker de långa rulltrapporna ner till tunnelbanenunderjorden. En vana vi skaffade oss när Martin gjorde lumpen i Stockholm för en väldigt massa år sedan. Och förbi oss springer stressade och svettiga stockholmare som tycker att rulltrappan håller ett alldeles för långsamt tempo.

På bilden, som togs 2005, har jag spenderat en dag i innerstaden och sjunker trött ner på första bästa sittplats. Visserligen var jag gravid, men kan det räknas som handikapp?

MONEY, MONEY, MONEY IT`S SO FUNNY

2009-02-05T10:37:00.000+01:00

Det kan faktiskt vara skönt att inte ha pengar för då slipper man fundera på vad man skall spendera dem på, och så kan man bli lite mer uppfinningsrik. Oftast har man ex. mycket mer mat i frysen och i köksskåpen än man tror. Och man har mycket mer kläder i skåpen än man tror, leta bara lite längre in. Musik har man gott om. Prylar och pysselgrejer behöver man inte mer av. Som vanligt är det sällan pengarna som sätter gränserna utan fantasin.

Och så upptäcker man att naturen är gratis, promenader är gratis, biblioteket är gratis, att vara snäll är gratis, att vara glad är gratis.
Tyvärr är inte bensin gratis, och defenitivt inte Västtrafik. Och det är lite långt att cykla till Stockholm dit vi ska i helgen.

Men det bästa med att inte ha så mycket pengar, bara så man klarar sig, är att du inte behöver oroa dig för finanskrisen. Ingen kris kan ta dina besparingar för du har inga besparingar! Ha, ha tji fick du giriga västvärld! Mina besparingar kan du inte ta för jag samlar mina skatter någon helt annan stans än i dina osäkra fonder!

BARA FANTASIN SÄTTER GRÄNSER

2009-02-04T10:23:00.000+01:00

I ARTHURS LÄGENHET

2009-02-01T15:29:00.000+01:00

Klockan tickar på i lägenheten i Korsberga där tiden tycks ha stått stilla.
Mina föräldrar bor för tillfället i denna lilla lägenhet ifrån cirka 1920, nu under tiden de bygger hus. En man vid namn Arthur, som dog för några år sedan, har bott här och han verkar ha varit helt befriad ifrån vår tids renoveringshysteri. Tapeterna i finrummet är beiga med mönster av stora blommor i ljusbrunt, och här finns en vacker kamin och en kristallkrona i taket.
Arthur bodde till en början i denna lilla tvårummare tillsammans med sin fru och svärfar. Svärfadern sov på kökssoffan i köket. Finrummet använde de inte mer än till fint.
Idag tänker vi helt annorlunda. Vart har finrummen tagit vägen?

Min syster fyller tjugofem år idag och vi skall snart fira henne med tacopaj och chokladtårta. Mamma kämpar på i köket som hon alltid gjort och säkert alltid kommer att göra. Det doftar underbart.

Frid bröder och systrar!

SVARTVINBÄRSFIL GÅR OCKSÅ BRA ATT DANSA I

2009-01-29T14:46:00.000+01:00

Förra veckan var varken jag eller Martin de mest fokuserade föräldrarna. Vi var stressade och irriterade mest hela tiden. I den här lilla familjen är vi varandras spegelbilder, vi är inte alltid så bra på att komplettera varandra. Är en sur blir alla sura, är en glad blir alla glada.
Max fick ingen uppmärksamhet och varför inte hälla ut en liter svartvinbärsfil på golvet? Då händer det ju i alla fall något!
Tyst stod han där och plaskade i filen och väntade lite rädd men kaxig på en reaktion. Och den kom. "Åhh, varför!" "Hur kunde du!" "Sluta vara så extremt jobbig!"...
Såhär lite i backspegeln ser jag att det var vi som var jobbiga. Skitjobbiga. Denna veckan har jag gått in för att ge honom mycket uppmärksamhet och frisk luft. Märker skillnad direkt.
Men visst blev det en läcker bild? Martin behöll såpass mycket lugn, att han kunde se det komiska i att hälla ut fil på golvet, och hämtade kameran. Om några år kommer vi skratta åt de ljuva småbarnsåren.

FINA FIL.KANDEN SNART I HANDEN

2009-01-28T13:36:00.000+01:00

Nu har examensbeviset skickats och min filosofie kandidatexman kommer när som helst, som ett brev på posten! Finemang.

Huvudämne i min examen är religionsvetenskap. Övriga ämnen: litteraturvetenskap, svenska språket, kvinnolitteratur pedagogiskt arbete och en kurs i jämställdhet. Oh yes! Och ja, man kan stava fel och glömma viktiga namn och datum även om man har en examen.

Återkommer med vad som händer härnäst.

Har dessutom gjort den grå vinterhimlen sommarblå i photoshop. Längtar redan efter flipflops och långa cykelturer vindstilla sommarkvällar. Halleluja.

Sonen sover i sin säng och jag tänkte kolla på min hemliga hatkärlek Oprah. Go Oprah, go Oprah!

DET lilla LJUS JAG HAR

2009-01-27T18:32:00.000+01:00

Dumma januari som dödar mina fina blommor och mitt humör. Vi behöver ljus för att leva.

SANDRAVINKEL REKOMMENDERAR

2009-01-26T19:11:00.000+01:00

Mia och Klara på SVT, söndagar kl. 20.00. Synd att det är måndag idag, men det finns många avsnitt att se fram emot då det var säsongsstart igår.
I komediserien får man möta kvinnor som är mer eller mindre befriade, galna, olyckliga...

Är ett litet fan av Mia Skäringer, som i verkliga livet skriver krönikor i tidningen Mama. Krönikor som är så personliga och rakt på sak att man kan få rysningar.

Tidningen Mama kan jag för övrigt inte rekommendera då jag får prestationsångest varje gång jag läser den. Som mamma gäller det att vara så snygg, fräsch, fräck, kreativ och framgångsrik som möjligt. Dina barn skall dessutom vara minst lika up-to-date som du. Suck! Jag blir lite trött!

UTMÄRKELSE

2009-01-26T19:06:00.000+01:00

Tack Orsakullan!

JAG TROR, JAG TROR PÅ...

2009-01-25T15:26:00.000+01:00

KÄRLEKEN!
Gårdagens regniga vinterbröllop var mycket romantiskt.
Höjdpunkten var när brudgummen runt midnatt sjöng Can´t help falling in love with you.

Älskar min stora släkt och alla stora bröllop.Älskar bröllop över huvud taget, att människor tar kärleken på allvar. Jag tror absolut på evig kärlek. Kärlek som överlever stress, irritation, egoism och slentrian. Kärlek som är fantasirik, inlevelsefull, nyfiken, förlåtande och humoristisk utan att vara cynisk.

GILLAR MINA KLÄNNINGAR

2009-01-23T10:04:00.000+01:00

Imorgon ska jag på bröllop. En av alla mina fyrtionågonting kusiner gifter sig. Hade tänkt ha på mig en av dessa färgglada klänningar som jag fyndade för 20:- st för ett tag sedan. Problemet är att de behöver sys om lite. Har ingen fungerande symaskin...

A BRAND NEW DAY

2009-01-22T12:16:00.001+01:00

FINFINA & VÅRGLADA

2009-01-22T11:50:00.001+01:00

Ok jag behöver inte dessa söta kaffekoppar, men det gör mig glad och det behövs så här i januari när man längtar vår så det känns i hela kroppen. 20:- på loppis passar också januariekonomin alldeles utmärkt.

PERSONLIG & PRIVAT

2009-01-20T11:11:00.000+01:00

Är det någon skillnad på att vara privat och att vara personlig?
Går de egentligen att hålla isär?

När jag säger att jag blir glad av att äta frukt, är jag personlig då?
När jag säger att att jag blir lös i magen av frukt, är jag privat då?

Jag vill nog att mitt skrivande skall vara till viss del personligt och inte alldeles för privat. Svår balansgång. För vi har nog väldigt olika gränser för det där. Somliga skulle aldrig skriva en blogg och ge den namnet "Sandravinkel", det upplevs alldeles för privat att skriva en blogg om sig själv. Men är inte det mesta av det vi gör en berättelse om oss själva, om vårt perspektiv på tillvaron, vår vinkel. Allt vi väljer att prata om, att göra eller att skriva visar till viss del vad vi tycker är viktigt. Sen kan det kallas för objektivt, men jag tror inte att det finns så mycket objektivitet helt enkelt därför att vi är människor och inte objekt. Vår person färgar av sig på allt vi gör och ser, oavsett om vi kallar oss för vetenskapliga, bokstavstroende, statistiker etc.

Men visst finns det många frågetecken kring att vara personlig på internet, men för mig och för många i min generation är en blogg inte konstigare än en krönika i en tidning. Skillnaden är att nu kan alla som vill skriva krönikor. Frågan är bara vad som är privat och vad som är personligt. Själv tror jag på att vara öppen med allt, men inför rätt personer. Men jag har många gånger blivit hjälpt av människor som vågat vara privata offenligt, visat sina svagheter. Våra privata problem är oftast inte så unika som vi tror, ofta går vi omkring och grubblar på precis samma saker.

LJUSARE TIDER

2009-01-18T18:56:00.000+01:00

Ursäkta mina något sporadiska inlägg. Jag skall snart komma igen, med nya friska tag. Ljuset närmar sig.

På julafton berättade min syster och svåger att de väntar barn. Världens bästa julklapp, om allt går som det brukar blir jag moster i juli. Mitt livs första syskonbarn.

Mitt eget lilla barn närmar sig tre med raska steg och han är charmerande och galen på samma gång. Häller ut en liter svartvinbärsfil på golvet och plaskar runt, häller ut vatten i soffan, skriker när något avviker ifrån hans högst svårtolkade vilja. Och nej, han är inte konstant en liten "Emil i Lönneberga" som vaknat på fel sida. I ett ögonblick blir han charmören och man kan omöjligt vara arg i mer än några minuter.

På återssende kära vänner och jag lovar, nu går vi mot ljusare tider och ingenting är omöjligt.

DU KOMMER INTE TRO MIG

2009-01-14T17:48:00.000+01:00

Nu är jag tillbaka och jag måste bara berätta en fantastisk historia som gör mig och Martin smått galna.

I somras bjöd jag och Martin på ett hus i Fröjered, vi fick det högsta budet. Det var ett utbyggt torp med plåtfasad, och det luktade kiss. Ändå gillade vi trädgården och och vi såg en viss potential till ett billigt och mysigt boende.
Hade vi köpt huset hade vi velat ha prylarna som var i. Martin sa det flera gånger att han skulle fråga mäklaren om det.

Jag tror vi skulle ha fått det för 220.000:-. Men vi tackade nej i sista stund, vi ville helt enkelt inte bo på landet i ett plåthus.

Vad vi inte visste då var att under soffan som stod i vardagsrummet låg en plåtask där den gamla kvinnan som bott där tidigare sparat sina pengar. Hade vi vetat det hade vi köpt huset direkt, för där låg 750.000:-!!! Det är inte sant.

Det är inte sant. Det är inte sant. VARFÖR KÖPTE VI INTE BARA HUSET!!!

Man skall inte gråta över spilld mjölk, men detta är inte bara mjölk det är en förmögenhet. Det som glädjer mig i all denna grämelse är att pengarna gått till välgörande kristna ändmål. De som köpte huset, köpte inte interiören. Jag kan bara ana hur de känner.

MARIA SA JA!

2008-12-24T10:33:00.000+01:00

Julafton idag.

Har du läst i NT? "Ni skolen äten eder proppmätta, dansen runt en fager gran, se på tecknat ifrån Amerikat, ge varandra presenter. Ni skolen icke glömma förtära gris och glögg och salamalta. Främst av allt ni skolen sjunga O helga natt i falsett..."

Ok det står inte, ändå gör jag allt det där. Det är mysigt, men kanske inte mycket mer.
Däremot så står det att Maria säger till ängeln som berättar att hon skall föda Guds son. "Jag är Guds tjänarinna, gör med mig som du vill". Hon visste vem hon var, hon visste vad hon ville. Hon sa inte nej till uppdraget trots att hon visste att hon skulle bli idiotförklarad av de allra flesta. Det är stort tycker jag.

EN UNDERBAR JUL ÖNSKAR JAG ER!

WHITE CHRISTMAS

2008-12-23T12:17:00.000+01:00

INSPIRERANDE HIRASAWA

2008-12-20T12:53:00.000+01:00

Dagarna går och julafton närmar sig.

Igårkväll låg jag med datorn i knäet och tittade på repriser utav SVT:s Dom kallar oss artister. Jag gillar verkligen att man kan se TV-program på datorn när man vill och har tid.
Såg på avsnitten med Maja Hirasawa och Nina Persson. Särskilt Hirasawa var inspirerande som gör sina plattor helt själv, trots att hon inte kallar sig teknisk. När det gäller mickens placering, ljudvolymer och annat så kör hon på känsla. Hon gör sällan omtagningar och det mesta av körer och instrumentslingor verkar komma till under själva inspelningen. En underbart avslappnad inställning. Musik, konst och skapande handlar inte om prestationsångest och perfektion. Det handlar om känsla och att våga följa den känslan, utan att tänka på vad alla eventuellt skulle tycka och att det kanske blir fel.
Länk till programmet hittar du här.
På bilden försökar jag lära mig konsten att spela elgitarr, de är väldigt tunga och hala och vill gärna halka ur famnen. Måste skaffa ett "axelband", eller vad det heter.

Trevlig underbar helg och stressa inte för mycket. Tänd ljus och var glada!

TODAY I`M IN LOVE

2008-12-18T12:25:00.000+01:00

EXOTISK VARDAG

2008-12-16T15:27:00.000+01:00

Följer du min brors vardag i Arusha? Inte! Det kan du göra här. Klicka sedan på bilden på jeepen till höger!

På bilden ser du hur de är på utflykt med ett gäng spralliga föräldralösa barn.
På deras sida kan du också läsa om exotiska utflykter, en liten kille vid namn Anderson, glädje, dop, höns...

HIGLIGHTS OF THE YEAR II

2008-12-16T12:39:00.001+01:00

Efter några trevliga dagar hos syskon i Lund, i somras, tänkte vi ta det lugnt på vägen hem. Kanske skulle vi slå upp vårt lilla tremannatält och sola vid havet. Grilla. Fiska krabbor. Mysa på klipporna.

Solen kom aldrig den veckan.

När vi närmade oss Höganäs, duggade ett envist regn, och vi bestämde oss för att sova i bilen. Det kunde väl vara lite kul? Vi hade ju gjort det en gång förut, men då utan en tvååring.

Vi handlade proviant i en stor matvarubutik, bl.a. lyxig leverpastej som visade sig smaka kattmat. Det viktigaste var att vi hade prylar till spritköket och vatten.
Efter mycket beslutsångest hittade vi en parkeringsplats nära havet. Vi trodde det var ostört, men platsen kryllade av hundägare och joggare.
Efter en sandig kvällsmat i lä bakom bilen, för att det blåste så kallt ifrån havet, fällde vi sätena i vår Saab halvkombi och försökte bädda. Det blev sjukt buckligt och höfterna hamnade högre än huvudet. Max var övertrött och gapskrattade/grät om vartannat. Klockan två sov alla utom jag, Max med huvudet på min mage. Kondens rann på varje ruta och och jag hörde dånet ifrån havet, samtidigt som det började ljusna på himlen.

Äntligen var natten över. Jag frågade Martin hur natten varit på en skala ifrån 1-10. Han svarade 2. Det var ett snällt betyg, jag gav natten - 2000.

Jag ville tvätta bort nattens kondens och obehag med ett dopp i havet. Åh vad jag förtjänade ett dopp, men jag klarade inte att kasta mig i de iskalla vågorna. Fötterna stack av kyla. Det blev mest ett kärringdopp, som resulterade i ett salt och sandigt hår. Vart var den stackars skitsolen någonstans?

Innan vi åkte kom en man med skepparkrans och sydväst. Han beundrade vår familj som sovit i bilen. Han hade sett oss ifrån sin stuga. På sextiotalet hade han byggt om sin bil till husbil och tagit med frugan genom Europa. Vi fick gärna komma och titta på den fantastiska husbilen om vi ville. "Nej tack, men tack ändå", sa vi.

Hej då Höganäs! Vi åkte snabbt därifrån.

RAPPORT IFRÅN EN HOSTIG JULKONSERT

2008-12-15T10:30:00.000+01:00

Det bästa med att göra något riktigt jobbigt är känslan efteråt. Efter julkonserten i Baltaks kyrka, som gick sådär med en röst som var lika stabil som en ettårings första steg, kändes det fantastiskt att ta på sig pyjamasen och spela TV-spel.

Under konserten fick jag avbryta en sång med kommentaren "det går inte". Rethostan stack som nålar i halsen och tårarna kom, inte av sorg men av irritationen i svalget. Istället fick kören sjunga och efter att ha lyssnat till Ding, dong! Merrily on high, knaprat i mig fyra halstabletter, hostat av mig och druckit vatten, så kunde jag sjunga hela Himlen i min famn utan hostavbrott och applåderna rungade. Det värmde mitt lite småfebriga hjärta.

Det blev en fin kväll och kören Stella Nova sjöng stämningsfullt, till pianospel och trumpet. Trumpetspelandet stod Martin för och han avslutade lite lättsamt med O helga natt ackompanjerad av piano. Jag höll på att tappa andan, men det gick vägen. Efteråt fick han en lång hård kram av en åttioårig kvinna som bara räckte honom till bröstet. Hon var så lycklig över hans fina trumpetspel.

ASBJØRNS KLIMAKALENDER

2008-12-13T09:40:00.000+01:00

Tycker du att norrmän är söta? Vill du ha lite miljötips i julkalenderform? Har du lite småtråkig humor? Sandravinkel rekommenderar att du besøker Asbjørns Klimakalender, genom att trycka här.

(Jag är ju halvnorsk och längtar alltid lite extra till Norge så här års. Det tror jag att mina syskon och föräldrar också gör, så det här tipset är extra till er och särskilt till dig mamma.)

SKOGENS RÖDA GULD OCH VINTERDÄCK

2008-12-12T15:36:00.000+01:00

Ligger för tillfället i feber i ett tillstånd av "åh vad det är synd om mig" eller "åh vad skönt att få sova", beroende på hur hög febern är.

Tänkte ändå ge dig ett litet tips så här i juletider. Fick en hink med lingon av pappa i höstas och har märkt hur detta lite syrliga bär passar till det mesta. Här har jag bakat vanliga kanelbullar och piffat till dem med lingon. Det blev riktigt bra tillsammans med det söta vetebrödet och kanelen.

Ett vacker snöfall har täckt hela vår lilla stad och än så länge har det varit en riktigt vit advent. Trots detta har Martin inte bytt till vinterdäck förrens idag. Bättre sent än aldrig.

Som ni märker är detta en ganska så könsstereotyp familj. Jag bakar bullar och Martin byter däck. Vi är nog ganska lika ändå. I veckan bakade Martin kladdkaka med nötter. Grejen är att jag aldrig skulle byta däck. Skyller på att jag inte har körkort. Det är en ganska bra ursäkt.
Trevlig vit helg!

VÄLKOMMEN TILL FAMILJEN

2008-12-09T10:19:00.000+01:00

Vi har fått ännu en familjemedlem. En femte gitarr. Denna gången är det en elgitarr och när den anlände för några veckor sedan var Martin som nykär. Hoppas förälskelsen håller i sig så att den kommer till användning. Själv har jag väl plonkat lite grann och jag kanske inte är förälskad, men förtjust.
Vi har inrett vår garderob, den väl behövda förvaringsplatsen, till hemmastudio. Igår kom den till användning när svägerskan Ulle var här och spelade in en nyskriven sång som skall spelas på Hjo närradio. Vackert.
Utmaningen var att få tyst på kusinerna, snart tre och sju år gamla. Tjo vad det var livat! Men de satt tysta en hel film, Rymdaporna.

Själv är jag jättestressad och sitter här och bloggar. Läser dubbla kurser därför att jag hoppade in sent i en kurs för några år sedan, missade alltså början som jag försöker ta igen nu. Synd bara att det är en utmanande etikkurs, med engelsk filosofisk litteratur. Passar inte direkt perfekt nu när jag skriver C-uppsats i religionshistoria. Dessutom har jag jätteont i halsen och står som solist på en liten julkonsert med kören Stella Nova på lördag. Känner mig inte alls pressad, inte alls. Ljuvliga adventsfrid, vart är du när jag behöver dig?

SAKTA GENOM SKOGEN

2008-12-08T09:17:00.000+01:00

SLUTA VARA SNÅL

2008-12-07T17:58:00.000+01:00

Nu såhär till jul blir det extra tydligt hur orättvist vi människor fördelat jordens resurser. Samtidigt som vi här i norr njuter av glögg, saffran, glitter, skinka, goda ostar, julklappar etc. så finns det människor som saknar något så självklart som rent vatten. Detta faktum ligger, tror jag, som ett gnagande dåligt samvete hos de flesta av oss. I alla fall så gör det det hos mig.

Nu menar inte jag att jag skall sluta njuta av allt det goda. Men varför har jag så svårt för att dela med mig? Jag säger till Max: "Dela med dig av ditt godis, man får inte vara snål". Varför håller jag då så hårt i mitt eget "godis", de surt förvärvade slantarna vi skramlar ihop varje månad. Vart går gränsen för min generositet? Är en liten flicka som törstar ihjäl i Afrika inte mitt bekymmer därför att hon bor för många mil bort? Vart går då gränsen? Efter hur många mil slutar jag bry mig?

Efter en lördag på IKEA ställer jag alla dessa frågor extra mycket till mig själv. Istället för att fylla verkliga behov hittar jag på behov i min egen vardag. Jag behöver egentligen inga nya gardiner, men det finns människor som saknar rent vatten. Det är ett verkligt behov. Vad kan då jag göra åt det?

- Köpa mina gardiner på seconhand där pengarna går till hjälpverksamhet (också bra för miljön)
- Bli fadder
- Köpa julklappar som kommer till nytta där de verkligen behövs. Det finns en mängd organisationer där jag lätt kan köpa en get eller lite höns till en fattig familj. Jag kan ge pengar till en pojkes skolgång, eller ge microlån till kvinnor som vill kunna starta eget för att kunna köpa mat till sina barn m.m.
- Kanske att det finns någon i min närhet som inte har pengar eller ork till jul. Varför inte bidra med en påse lussebullar, en julskinka eller lite pengar?

Jag är inte särskilt rik, men så oerhört välsignad och det finns väl inget bättre på jul än att dela med sig. Särskilt till någon som verkligen behöver det. Det kanske också blir ett nyårslöfte inför nästa år, att följa mitt samvete. Jag tror att samvetet många gånger är Gud som viskar "tänk efter en gång till, hur vill du leva ditt liv egentligen?".

HIGHLIGHTS OF THE YEAR

2008-12-05T09:54:00.000+01:00

Nu såhär i slutet av året kan det vara dags att se tillbaka på årets höjdpunkter. En sådan höjdpunkt var konserten med popbandet Coldplay i Globen, den 18 september. Det var en överraskning ifrån Martin.
Samma morgon lyckades han lura i mig att vi skulle hoppa fallskärm. Jag var orolig hela förmiddagen. Framåt lunch var jag extremt nervös och nästan irriterad. Vad skullle vi göra egentligen? I bilen, på väg mot det som visade sig vara Stockholm, hade jag hunnit bli ordentligt rädd. Då gav han upp och visade mig biljetterna.
Konserten var en upplevelse i sig. Bäst av allt var nog ända att bli överraskad och helt plötsligt sitta i Globen istället för i TV-soffan. Nästa gång är det min tur att överraska. Kanske att det blir en våffla i Mariestad. Ja, varför inte.